Det händer ganska ofta att man får frågor som inleds med ”du som kan det där med datorer…”. Det kan vara problem med mjukvaror, eller för- och nackdelar med olika program eller hårdvaror. Lösningen på majoriteten av problemen är en kanske inte så väl bevarad hemlighet som majoriteten som ”kan det där med datorer” känner till, och som jag nu tänker avslöja för alla andra!

Fakta är att ingen kan allt om datorer!

De som ”kan det där med datorer” vet detta, men vi vet också vad vi skall göra för att hitta en lösning på alla dessa problem!

Hemligheten är väldigt enkel!

Googla det!

De allra flesta problem man stöter på har någon annan redan stött på, och i många fall hittat en lösning till.

Det gäller bara att söka lite, och inte vara allt för rädd för att prova. Många lösningar beskrivs på Engelska och en del är lite väl tekniska för att man skall förstå vad som skrivs, men om samma lösning föreslås i flera artiklar, på ett problem man själv har så är det bara att prova och om det fungerar så behöver man inte nödvändigtvis bry sig om varför det fungerar, eller hur. Det kan ju i och för sig vara skillnad om det är ett problem som man stöter på gång på gång eller något som endast inträffar en enda gång.

Jag svarar gärna på frågor och hjälper till när andra stöter på problem, det är ju också ganska kul att visa att man faktiskt ”kan det där med datorer”. Men när man möter problem som har sin lösning i den första sökträffen på Google så blir man inte direkt imponerad.

Min uppmaning till alla er som tror att ni inte ”kan det där med datorer” är försök! Och kom ihåg vår nu gemensamma hemlighet: ”Google it!”

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Jag är lite smått intresserad av olika Linux distributioner och testar gärna och ofta sådana som jag inte provat tidigare. I det här fallet så har blicken fallit på Kali från ”Offensive Security”.

Distributionen framställs som en säkerhetsdistribution ämnad för bland annat penetrationstester av trådlösa nätverk, men bortsett från detta så är jag som sagt nyfiken så om du läser vidare så skall jag berätta vad jag hittar.

Det finns massor av varianter att ladda hem från https://www.kali.org. Allt från minidistributioner på 30 Mb till fullständiga versioner, samt versioner för Arm men även färdiga virtuella maskiner.

Jag provar en fullständig version som jag installerar på en virtuell dator med VirtualBox.

Installationen skiljer sig inte särskilt mycket från andra Linuxvarianter och förutom val av språkinställningar så är det inte mycket att fundera över. Men det är ganska väntat av en distribution baserat på Debian.

Lite val får man göra och då det är en säkerhetsfokuserad distribution så väljer jag att kryptera LVM disken när jag installerar. Varför inte gå ”all in” när man ändå håller på?

Varför skulle man kryptera hela disken? Om du har ett verktyg vars huvudsakliga syfte är att testa sårbarheter i ditt produktionssystem så kommer den datorn så småningom att bli full med säkerhetsloggar, lösenord, med mera, vilket milt uttryckt är dåligt om de faller i orätta händer. Då kan det vara smart att ha hela disken krypterad om man skulle bli av med datorn.

Som standard så installeras Gnome som skrivbordshanterare, vilket jag för tillfället trivs ganska bra med. Generellt så är det en ganska vanlig distribution där det går att fixa och trixa precis som vanligt, exempelvis att installera QGIS, om man så vill.

Det här är dock en ”hacker-distribution”, vilket innebär att det redan från start finns massor med verktyg för detta installerat från start. Så en lite snabb titt på vad som finns…

Snabbtitt är verkligen allt jag kan göra! Det finns MASSOR med verktyg för allt från penetrationstester på trådlösa nätverk till test av lösenord. Enligt deras hemsida så finns det över 600 verktyg, så om man skall testa säkerhet så är chansen stor att man hittar det verktyg man letar efter här.

Jag kan inte tillräckligt mycket om de verktyg som ingår för att komma med ett utlåtande, och jag tänker inte gå in på detaljer om hur de jag kan används, men jag kan berätta vad som går att göra.

Skanna av en adressrymd efter aktiva IP-adresser. Skanna IP-adresser efter öppna portar. Testa innehållet/svaren på dessa portar och protokoll.

Om det finns oskyddade resurser tillgängliga så kan man hitta dessa med de verktyg som ingår.

När man väl hittar en ingång någon stans så kan ytterligare verktyg användas för att exempelvis försöka ”knäcka” lösenord (vilket då är olagligt om du inte gör det på dina egna system).

Jag testar mot ett tillfälligt wlan som jag sätter upp själv, samt min egen trådbundna router. Jag tror att jag är rätt väl skyddad, men jag kommer ändå att passa på att stänga av några öppna portar och byta alla lösenord, idag!

Sammanfattning

Jag är inte en säkerhetsexpert, och även jag har nog en lite väl blåögd bild på det där med IT-säkerhet. Mina lösenord byts nog inte riktigt så ofta som är lämpligt och uppdateringar av brandväggar och firmware görs kanske inte med total regelbundenhet. Därför är det bra att stöta på sådana här väckarklockor då och då.

”Hacking” är inte något som enbart är dåligt. Hacking är ett verktyg på samma sätt som en hammare är det. Du kan använda hammaren till att slå i spik, men det går lika bra att krossa fönsterrutor med den. I det här fallet kan man använda Kali Linux för att själv testa sin egen IT-säkerhet, så länge man har lite kunskap om vad det är man gör.

Skall man då välja Kali som desktop OS för sin dator med exempelvis QGIS? Nej! Det skall man inte. Kali är gjort i ett specifikt syfte och där görs det riktigt bra, men som ditt vanliga system är det inte lämpligt. Inte minst då systemet är byggt så att du ständigt har root/administratörs -behörighet, utan att behöva ange ”sudo”. Standardlösenordet för root är ”toor”, vilket naturligtvis skall bytas snarast om du tänker använda Kali!

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Vid årsskiftet så släppte Lantmäteriet en massa geodata som öppna data, men det var det fler som gjorde.

Ett exempel är Trafikverket, som jag tänkte titta lite närmare på i detta inlägg.

Via Trafikverkets hemsida kan man leta sig fram till de tjänster som finns tillgängliga.

Geodata publiceras via något man kallar ”lastkajen” och för att komma åt data så behöver man registrera sig med sin e-post.

Vill man bara titta på exempelvis Nationella Vägdatabasen (NVDB) så kan man göra det via en webbkarta utan att logga in.

I lastkajen så kan man definiera ett urval ur databaserna och därmed begränsa mängden data som laddas hem.

När man gjort sin ”Beställning” så skall denna aktiveras, eller ”startas”. Detta packar ihop de data man definierat och sedan är det bara att vänta.

Klickar man på ”Fillager” i stället så kan man faktiskt välja ett geografiskt område och hämta hem ett färdigt paket direkt, så är man otålig eller inte bryr sig om att begränsa datamängden så går det att göra så också.

Det går att välja att hämta data i Shape eller Geodatabas (ESRI mdb).

Vad är det då för data man kan hämta hem?

Svaret är massor! För Jönköpings län som jag hämtat så finns det 85 olika lager med varierande innehåll.

Jag kan inte låta bli att göra en snabb jämförelse med Terrängkartan och framför allt väglagren där.

Det verkar finnas en hel del ytterligare geometrier i Trafikverkets data och utan att ha granskat alla lager så är jag övertygad om att det finns väldigt mycket mer information i alla dessa lager.

Hur skall jag då använda alla dessa data?

Det vet jag inte, men om man bara vill så har man här många timmars tidsfördriv framför sig med totalt ”kartnörderi”.

Några exempel på lager:

• Viltstänsel
• Fartkameror
• Väghinder
• Väghållare (vem ansvarar för vägen)
• Farligt Gods – Rekommenderade vägar
• Höjdhinder under 4,5 meter
• Hastighetsgränser
• Gatunamn
• Enkelriktningar
• m.m.

När man använder dessa data så inser man snabbt att man behöver lite information om attributen. Då är det bra att kunna hämta produktspecifikationer för alla olika lager.

Dessa är detaljerade och ganska omfattande, vilket sammanfattar data från Trafikverket generellt.

Hit vänder man sig nog inte om man är en hobbyanvändare av GIS och främst gör lite enklare kartprodukter av generell karaktär i lite mindre skala.

Är man intresserad av specifika företeelser, tänker sig att skapa analyser eller geodatatjänster baserat på väg- eller järnvägsdata, så finns här däremot enormt mycket information att hämta.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Nu har jag provat lite olika servertjänster för hantering av geodata och kartor, samt projektarbete med Git, men vad skall man välja för sitt ”main-stream” behov?

Genom åren har jag testat en del olika, men det finns ju massor att välja av så hur sjutton skall man bära sig åt för att hitta rätt. Skall man satsa på en lösning som skall kunna allt man har behov av, eller flera olika som kompletterar varandra?

Man bör hur som helst börja med att definiera vilket behov man har. Inte låta sig övertygas av en säljare eller konsult utan analys, och argumentet att en annan ”stor kund” använder en viss lösning är ett riktigt dåligt motiv.

Jag skall här ge några tips på hur man kan tänka och även ge några exempel på var man kan börja leta. Det är absolut inte heltäckande men alla kanske kan hitta något guldkorn.

Strukturer

Något man bör överväga är hur man vill hantera information. Är det ett ”nyhetsflöde” med tidsmässigt linjärt innehåll, eller är det hierarkiskt med exempelvis en organisatorisk eller ämnesuppdelning.

Ett exempel på det linjära är WordPress som denna blogg bygger på. Här skriver man artiklar som placeras i den ordning de skrivs in med den senaste först. Ett hierarkiskt exempel är MediaWiki som används i WikiPedia, där man mer fritt skapar artiklar och kopplar samman dessa med länkar. MediaWiki blir lätt lite kaotiskt om man inte är noga med hur man bygger upp strukturen, och därför passar MediaWiki bättre för sidor där man söker efter information och sedan länkar sig vidare till relaterad information. Det går att söka även i WordPress så det är inte vattentäta skott mellan lösningarna.

Många ”affärslösningar” handlar om produktkataloger och kanske kundvagnar och e-handel. Det finns dedikerade lösningar för detta också, exempelvis OpenCart.

För servicetjänster med exempelvis helpdesk eller liknande så finns det även här dedikerade lösningar. GitLab skulle faktiskt kunna användas i en mindre krets fast för ovana användare så kan det vara lite svårt att hantera. Ett alternativ är då osTicket.

WordPress och MediaWiki är ganska smala och OpenCart samt osTicket lika så, men det finns betydligt mer avancerade alternativ för mer komplexa behov än rent linjära, hierarkiska eller funktionsinriktade lösningar.

”Management Systems”

Begrepp som CMS och DMS beskriver system som hanterar ”innehåll” och ”dokument”. Det finns varianter med andra namn där man exempelvis lägger till ”enterprice” framför, för att trycka på att man tar det på allvar(?).

En väldigt använd lösning kommersiellt är Microsoft SharePoint, men tack och lov finns det Open Source alternativ som är minst lika bra. Först något om SharePoint. Som enskild CMS/DMS är SharePoint ganska medioker, men styrkan i mitt tycke ligger i integrationen med Microsoft Office. Den SharePoint jag är van vid har dock helt obegripliga brister som att det exempelvis inte går att koppla Outlook till kalendrar i SharePoint, vilket jag hoppas har att göra med att min arbetsgivare helt enkelt inte brytt sig om att köpa licenser för just denna funktion.

Populära Open Source lösningar är annars exempelvis Drupal, Nuxeo och Joomla. Jämfört med GeoNode och GitLab så är dessa något mer svårinstallerade, så tillvida att man själv får bygga upp en del av grundförutsättningarna med webbservrar och databaser, även om det säkert finns skript eller alternativinstallationer som gör det lite enklare.

I ett CMS/DMS så kan man hantera väldigt varierat innehåll, inte minst genom tillägg och plug-in. Det finns i många fall tillägg för såväl WordPress som Wiki i dessa, vilket kan vara bra att känna till. Det finns tilläggsmoduler för det mesta, men kanske inte till alla CMS/DMS alternativ, tänk därför igenom om det är speciella funktioner som du behöver ha med.

Kartor

Har man exempelvis en GeoNode server så kan man där generera kod som går att bädda in i de flesta CMS/DMS, men det finns även moduler och tillägg för att hantera kartor direkt.

I en del fall är detta bara moduler för att visa Google Maps, medan andra handlar om att skapa såväl OpenLayers som Leafletkartor med javaskript och allt där emellan.

Det är ganska få CMS/DMS som är riktigt bra på att hantera geodata så detta är nog ett område där man inte behöver lägga tid på att hitta ett koncept där avancerad karthantering ingår. Däremot så måste valt system kunna inkludera skapade webbkartor från karthanteringssystemet.

Sammanfattning

För det första, börja inte med att fixera på en teknisk lösning.

1. Beskriv behovet, såväl för internt arbete som för tjänster som skall publiceras.
2. Dela upp kraven i ”skall” och ”bör”, eller ”centrala” och ”tillägg” (motsv).
3. Hur är funktioner kopplade, vilka beroenden finns mellan dem infologiskt. Glöm inte bort att titta på hur användarna skall interagera med systemet (gränssnitt/verktyg).
4. Kan behovet delas upp naturligt i mindre delar.
5. Vilken information är skyddsvärd (säkerhet).
6. Skapa en ”modell” för behovet.

När du har en tydlig bild av behovet och hur olika komponenter bör hänga ihop så bjuder du in chefen eller någon annan medarbetare och presenterar lösningen så detaljerat det går. Detta kan göra att brister identifieras innan man låst fast sig i en teknisk lösning.

När allt detta är klart så kan du börja titta på vilka tekniska lösningar som uppfyller dina behov/krav och börja testa dessa.

Tänk på att det är användare som skall nyttja systemet så fundera på hur de skall integreras i arbetet så tidigt som möjligt. Det går att göra med användargrupper, presentationer eller demonstrationer på olika sätt. Du kan även ha tagit fram ett ”testprotokoll” tillsammans med användarna som kan användas för att testa system tidigt i utvecklingsprocessen.

När du samverkar med användarna så var noga med att erbjuda alternativ, även om dessa är av enklare karaktär (som val av layout eller färg). Detta gör att användarna känner sig delaktiga och ökar deras vilja att engagera sig och därmed komma fram till en lösning som blir effektiv för verksamheten.

Länkar

https://www.mediawiki.org
https://wordpress.org/
http://www.opencart.com
http://osticket.com
https://www.drupal.org/
http://www.nuxeo.com/
https://www.joomla.org

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Detta blir ett experimenterande inlägg där ambitionen är att skapa en lokal variant av GitHub för de tillfällen när man vill hålla all kod innanför brandväggen, eller helt utanför Internet.

Jag skriver och kommenterar under tiden jag jobbar så det är först mot slutet av artikeln du får reda på hur det gick.

Jag börjar med en Ubuntu Server 14.04, men det finns fler alternativ med den lösning som jag valt för mina experiment. Jag har valt GitLab och installationen verkar vara ganska enkel. Rent formellt så är detta inte GitHub utan en Git-lösning levererad av en kommersiell leverantör.

sudo apt-get install curl openssh-server ca-certificates postfix
curl -s https://packages.gitlab.com/install/repositories/gitlab/gitlab-ce/script.deb.sh | sudo bash
sudo apt-get install gitlab-ce
sudo gitlab-ctl reconfigure

Sedan pekar man sin webbläsare mot servern och loggar in med användaren root och lösenordet 5iveL!fe.

Vid inloggningsskärmen verkar det även gå att skapa en ny användare, men jag börjar med administrationen.

Aha! Då får man byta lösenord till något mer personligt och unikt! Bravo.

Jag provar att logga ut och skapa en ny användare, vilket verkar gå bra, men detta kräver att man bekräftar e-post via mail, vilket man kanske inte har innanför en brandvägg eller off-line.

Det går dock att såväl skapa användare, som bekräfta e-post i administratörsgränssnittet.

När jag skapar ett nytt projekt så möts jag av ett antal inställningar och importmöjligheter. Då jag är ”off-line” så är import inte aktuell, så jag skapar ett enkelt testprojekt.

Sedan möts man av en projektsida med information om olika git-kommandon som känns igen från GitHub.

Sättet att skriva text i README.md så att stilen formateras snyggt verkar inte vara den samma som för GitHub, men vanlig HTML fungerar till skillnad från GitHub.

En annan  skillnad mot GitHub är att det direkt går att ladda upp filer till projektet. Detta är en funktion som jag saknat i GitHub så det är välkommet.

När jag hoppar runt och provar lite ytligt så känns det ganska bra. Många funktioner som jag saknat med GitHub hittar jag här och sådant som även finns i GitHub verkar fungera på ett bra sätt även här, dock ser det mesta lite annorlunda ut.

Detta är en ”Community Edition” (MIT licens) så fullständig funktionalitet finns inte med. Exempelvis så finns det stöd för LDAP och AD, men för fullt stöd och synkronisering av grupper krävs ”Enterprise” versionen. Då får man även Kerberos stöd för användarinloggning.

I en redan säker miljö så borde dock denna version fungera säkerhetsmässigt, så länge det är inte allt för många användare som skall administreras.

Jag är dessutom lite osäker på hur ”Enterprise” fungerar utan Internet då det är en kostnad per användare och år som används som licensmodell.

Vill du jämföra versionerna finns det en tabell för detta (https://about.gitlab.com/features/#compare).

Sammanfattning

Det här känns ganska bra! Jag måste naturligtvis testa lite mera och då gärna med flera användare. Om det bara lever upp till vad jag sett så här långt så kommer GitLab att erbjuda möjlighet att hantera exempelvis pythonskript och insticksprogram i en skyddad datormiljö.

Dessutom så kan man ladda upp filer (inte för stora utan Enterprise) och dela nedladdningslänkar till dessa på samma sätt som för GitHub. Är rättigheterna satta så kan man även begränsa vem som får ladda hem vad.

GeoNode som jag testade tidigare är utmärkt för att dela och publicera geodata, kartor och dokument, men för filer av kod-karaktär så skulle GitLab fungera bra. Även stilfiler för QGIS eller xml-baserade geodata skulle kunna hanteras här intill dess man är nöjd, och då publicera dessa på GeoNode.

GitLab är ju dessutom ”kollaborativt” där det går att sätta projektmål, öppna frågeställningar som följs upp och avslutas, vilket ger en bra uppföljning på startade projekt. Spårbarhet i kod och återanvändning är något som tillför säkerhet i projektet, vilket också är välkommet.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

För ett litet tag sedan så hade jag en artikel med uppdateringar av Boundless OpenGeo Suite, där jag gav ganska mycket beröm till samlingen servertjänster som ger tillgång till massor av GIS-funktionalitet för såväl desktopanvändare som webbtjänster. Jag avslutade med att nämna att OpenGeo Suite kombinerat med GeoNode kan vara den optimala Open Source lösningen för allt Server GEO.

Nu när det snart är dags för en ny GeoNode version (kanske redan släppts när du läser detta) så tänkte jag testa en GeoNode installation på samma sätt som OpenGeo Suite tidigare. Mot slutet så blir det en sammanfattning och ett utlåtande, som sannolikt är positivt även i det här fallet.

Installationen är som vanligt superenkel, men lite känsligare än för OpenGeo Suite. Här krävs det Ubuntu Server 14.04 helst i Engelsk version för att det skall fungera. (Det går att installera på Windows men då får man läsa om det på http://geonode.org)

sudo add-apt-repository ppa:geonode/stable
sudo apt-get update
sudo apt-get install geonode

Sedan skall servern konfigureras, vilket är lika enkelt:

sudo geonode-updateip 127.0.0.1
geonode createsuperuser

Byt ut ip-adressen ovan mot din egen servers. Sedan är det bara att peka en webbläsare på den angivna IP adressen.

Logga in med den superanvändare som skapades (uppe till höger) och sedan kan man använda användarmenyn (klicka på ditt användarnamn) för att exempelvis administrera sidan via ett gränssnitt:

Inställningarna är många och jag tänker inte försöka att sammanfatta dem här, men det är här du kan skapa dina användare på portalen så att de snabbt kan komma igång och ladda upp och skapa lager och kartor.

Är man behörig så kan man enkelt ladda upp filer direkt till servern via gränssnittet, där man även kan sätta relevanta metadata, inklusive behörighet för vilka användare eller grupper som skall kunna se och använda lagret.

Om man kan använda ett lager så kan man symbolsätta och skapa en karta direkt i webbgränssnittet. Denna karta kan man antingen använda GeoExplorer för att skapa en inbäddningsbar länk till, eller publicera som WMS.

Kartor och lager är sedan sökbara baserade på geografisk utsträckning eller de metadata som man anger när man skapar dessa lager och kartor.

Förutom lager och kartor så kan man ladda upp dokument. Detta är speciellt användbart när man vill hantera exempelvis publikationer och presentationer i en och samma portal. Nice!

Naturligtvis så kommer man åt GeoServer via ett webbgränssnitt också, och med rätt inställningar så kan PostGIS databasen skötas via PgAdminIII och QGIS. Med detta menar jag att redigera postgresql.conf och pg_hba.conf (läs mer här).

När vi ändå är inne på QGIS så fungerar naturligtvis Boundless Plugin för GeoServer Explorer mot servern också.

Sammanfattning

Puh! Det här blir inte lätt. När jag skriver detta har jag inte hur mycket tid som helst att utforska, testa och experimentera så något entydigt betyg vågar jag inte ge, men baserat på ett första intryck så blir det fem av fem!

Allt som man får via OpenGeo Suite (mer eller mindre) levereras även av GeoNode.

Här finns GeoServer, GeoExplorer, GeoWebCache, PostgreSQL och PostGIS samt ett väldigt trevligt användargränssnitt. Det går att hantera användare och rättigheter på ett smidigt sätt samt låta dessa hantera egna och delade lager och dokument samt publicera kartor för portal och inbäddat på webben.

Är man inte nöjd med gränssnittet så går det att anpassa i oändlighet men då får man läsa på lite, även om mindre förändringar enkelt kan göras med stilförändringar.

Några betänkligheter då? Jodå, när jag provar så får jag inte alla kopplingar mot QGIS att fungera, men det tror jag hänger ihop med att jag inte satt upp PostGIS för direkt access på rätt sätt. Sedan så är det lite oklart vilka filtyper och lager som kan laddas upp via gränssnittet, även om shapefilen jag provade fungerade utan minsta problem. Sedan finns det några små egenheter, men många av dessa kan säkert komma att fixas i tid för nästa release. Då kommer även GeoServer att uppdateras till 2.8 med exempelvis support för PostGIS kurvor.

Det här är bra! Riktigt bra. Har man inte en geoserver i sin arbetsmiljö så är det här åtminstone en utmärkt början för att lära sig mera och kanske bilda sig en uppfattning om vilka krav man har i organisationen, och det utan att ha betalat en enda krona i licensavgifter.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Använder din organisation OCAD?

Min uppfattning är att OCAD är vanligt bland exempelvis orienteringsklubbar för att ajourhålla lokala kartor. Varför just OCAD? Det vet jag inte, men jag kan tänka mig att programmet är inköpt centralt och tillgängliggjort för medlemmar i riksförbundet.

Detta är inte en recension av OCAD, utan lite information om programmet och vad som finns i form av komplement eller alternativ.

För det första så skall jag inleda med att orienteringskartor går utmärkt att skapa i QGIS eller vilket annat GIS program som helst (nästan).

Är man däremot inkörd på OCAD och det fungerar bra så finns det nog ingen anledning att byta. Vill man då merutnyttja de kartprojekt som framställs så kan man ladda hem och installera OCAD Viewer.

Viewern kan visa projektfiler och göra en del enkla justeringar och val av bana och beskrivningar.

Har man skapat kontroller, olika banor med kontrollbeskrivningar etc så kan man från viewern skriva ut dessa ganska smidigt.

Du kan däremot inte redigera själva kartan, eller lägga till nya eller redigera befintliga kontroller och bansträckningar.

Som jag ser det så är OCAD med sina förberedda symbolbibliotek väldigt väl anpassat för exempelvis orientering, så om inte kostnad är ett problem så ser jag inga motiv till att man skulle byta. Viewern gör det dessutom möjligt att utan extra kostnader öppna och skriva ut befintliga kartor vid behov.

Något som kanske talar emot OCAD är interoperabilitet. Det är ganska enkelt att importera shapefiler till OCAD, men att få ut shape från OCAD verkar vara svårare (endast med PRO licens). När man därför uppdaterar terrängen direkt i OCAD så är man i princip fast där. Kan man i stället bygga sina grunddata i exempelvis QGIS, och importera förändringar eller uppdateringar till OCAD för att symbolsätta och göra kartor så tror jag att man blir lite mera flexibel i hur man kan använda sina data. Vem vet kommunen kanske är villig att betala för uppdaterade data över olika områden.

Vad kostar OCAD då? Det finns som sagt olika licensnivåer, men om vi håller oss till orientering så finns en dedikerad licens för just detta som är lite billigare. Köper man direkt från leverantören så betalar man då 580 CHF plus moms, vilket motsvarar ca 5’000 kronor (+ moms). Pro versionen är fyra gånger så dyr.

Skall man inte göra själva kartan utan bara sätta banorna så finns det ett alternativ till för endast 58 CHF (ca 500 kr). Detta kräver dock att du redan har OCAD-filer du kan öppna då det inte går att importera GIS data med ”OCAD Course Setter”.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

I detta inlägg så börjar vi med ett klientprogram, nämligen QGIS. QGIS används för att testa anslutningar och för att redigera data i tabeller i databasen. Med rätt insticksprogram så går det enkelt att skapa nya tabeller i PostGIS också. Dessutom så är QGIS klienten en viktig komponent för att skapa OGC-tjänster via QGIS Server, som kommer i slutet på inägget.

QGIS

Jag går inte så djupt in på QGIS i denna guide, men jag rekommenderar att OpenGeo Explorer installeras som insticksprogram.

För att det skall gå att installera så måste en ny källa läggas till i inställningarna.

http://qgis.boundlessgeo.com/plugins.xml

I tillägget går det att direkt ansluta till PostGIS databasen och skapa nya tabeller för alla typer av vektordata. Detta är ett bättre sätt än att importera shapefiler, även om det också fungerar bra. Fördelen är att det går att skapa tydligare fältnamn och det går att ha fler fälttyper i tabellerna.

För att publicera data till GeoServer, så går det också att göra via insticksprogrammet, men det blir inte riktigt bra om man vill få med symboliken från QGIS.

Då är det bättre att sätta upp en OGC server till på servern. Nämligen QGIS-Server.

QGIS Server

QGIS Server bygger på funktionaliteten i QGIS och gör det möjligt att publicera OGC-tjänster som WMS med samma utseende som i QGIS. Man slipper då att strula med SLD-filer och konfigurering i GeoServer.

Det går att installera QGIS Server på en klient där QGIS finns, men det går även att installera nödvändiga program på en server utan klientprogrammet.

gpg --keyserver keyserver.ubuntu.com --recv 47765B75 gpg --export --armor 47765B75 | apt-key add - echo ”deb http://qgis.org/debian precise main” > /etc/apt/sources.list.d/qgis.list echo ”deb-src http://qgis.org/debian precise main” >> /etc/apt/sources.list.d/qgis.list apt-get install grass python-software-properties add-apt-repository ppa:ubuntugis/ubuntugis-unstable apt-get update apt-get install apache2 qgis-mapserver libapache2-mod-fcgid service apache2 restart

Kommandona ovan installerar även Grass, som ger lite extra funktionalitet. För att testa installationen så kan man skriva in nedanstående adress i en webbläsare på nätverket:

http://192.168.1.42/cgi-bin/qgis_mapserv.fcgi?VERSION=1.3.0&REQUEST=GetCapabilities

Byt ut IP adressen mot serverns.

För att enklare utnyttja QGIS Server så behövs ett smidigt sätt att publicera tjänster. Det enklaste jag kommit på är via en delad katalog på servern.

För detta krävs Samba och ytterligare lite inställninar.

apt-get install samba samba-common python-glade2 system-config-samba mkdir /qgis chmod 777 /qgis/ mkdir /geodata chmod 777 /geodata/

Katalogerna ovan skapas med alla rättigheter för att göra plats för QGIS-projektfiler och för data som inte skall lagras i PostGIS.

För att få igång utdelningen så måste filen /etc/samba/smb.conf redigeras.

#============= Globala Inställningar ===========  [global]  workgroup = WORKGROUP  server string = Samba Server %v  netbios name = geoserver  security = user  unix password sync = yes  map to guest = bad user  dns proxy = no  #============ Delade Kataloger ===========  [qgis]  path = /qgis  browsable = yes  writable = yes  guest ok = yes  read only = no  [geodata]  path = /geodata  browsable = yes  writable = yes  guest ok = yes  read only = no

Starta om Samba servern för att läsa in de nya inställningarna.

service smbd restart

Nu går det att ladda upp filer till servern, som kan användas direkt i GeoServer, eller via GeoServer till QGIS, och sedan till GeoServer igen… mer om det i kommande inlägg.

I QGIS katalogen kan man ladda upp qgs-filer och anropa dessa via QGIS Server. Adressen till QGIS Servers OGC tjänster är:

http://192.168.1.42/cgi-bin/qgis_mapserv.fcgi?VERSION=1.3.0&map=/qgis/filnamn.qgs

Byt ut IP adressen ovan till den aktuella och redigera filnamnet till önskad projektfil. Så länge sökvägarna till data är tillgängliga även från servern så kommer allt att fungera perfekt.

Prova att skapa lite nya PostGIS data och lägg till dessa i ett QGIS projekt, som sparas i den utdelade qgis-katalogen på servern.

För att testa WMS tjänsten så lägg till en WMS server i ett nytt QGIS-projekt där URL till tjänsten är den adress som står angiven ovan. Efter anslutning så kommer dels hela projektet att finnas som tjänst, men även varje individuellt lager. Lägg till och prova.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg