”Deltagande” i open source är lite av kärnan med öppen källkod. Det skall vara inkluderande. Det är däremot långt ifrån alla som önskar, som kan delta fysiskt vid exempelvis konferenser som FOSS4G. Därför är det väldigt värdefullt att presentationer, dokument och videor från evenemang publiceras.

Så FOSS4G Dar es Salaam. Var finns materialet från denna konferens?

Via https://2018.foss4g.org så kan man hoppa till ”Post Conference” där det finns rubriker för bloggar, presentationer och videor.

För att uttrycka det milt så är presentationer och videor en sorgligt blygsam samling material.

I listan med bloggar så är det några intressanta redogörelser om personliga erfarenheter från konferensen men lite tunt med material i övrigt. Sourcepole har valt att publicera sina presentationer på en egen sida, som länkas till från ett av blogginläggen. Men det är allt…

Om jag går till Esri och kollar vad som finns fritt tillgängligt efter deras konferens i somras så ser det helt annorlunda ut.

Då finns där många hundra presentationer (esri egna) och mängder av ”papers” från övriga presentationer. Vill man så kan man köpa videoinspelningar från tekniska sessioner. Det är kanske inte jämförbart med FOSS4G men jag tycker att man kan förvänta sig lite mer än vad som nu finns tillgängligt.

Så var är alla papers från FOSS4G? Var finns presentationer? Var finns videoinspelningar från keynotes m.fl.?

Om det inte ens publiceras material från den största FOSS konferensen så känns det inte speciellt ”inkluderande”.

Nu finns det väldigt mycket material kring det som presenterades från annat håll, men det är lite märkligt att man inte kan lyckas få en sammanställning från en stor konferens som FOSS4G. Vill man att konferensen skall växa? Vill man öka ideellt engagemang? Då tycker jag att man behöver tänka till på hur man tar hand om det samlade resultatet från konferenser som denna.

(bilden i artikelns inledning av Jez Arnold CC-BY-SA)

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Fotografer är fokuserade på att ta bilder! Allt man gör i övrigt behöver stödja det arbetet. Det betyder att många har skapat ett arbetsflöde som man är väldigt obenägen att ändra på, då det innebär arbete och omställningar som man helst inte vill hantera.

Om man nu då under en längre tid har tröttnat på dyra och underdimensionerade Appleprodukter, strulande och integritetsproblematiska Windows 10 uppdateringar samt fruktansvärt kostsamma prenumerationstjänster på mjukvaror. Finns det ett alternativ som skulle fungera med Open Source och Linux?

Så, vad är det man som fotograf vill kunna göra när man är klar med kameran?

Jag kommer här att ge min högst amatörmässiga syn på det, men jag har även hämtat in lite synpunkter från fotografer som faktiskt valt att jobba med Open Source i stället för Windows, Mac och Adobe.

För det första så måste det finnas ett bra sätt att överföra bilder från kameran till datorn. Detta bör göras på ett sätt där det är enkelt att ”märka” bilderna med exempelvis tid, plats, uppdragsgivare, händelse eller liknande.

När bilderna är inlästa så behöver man kunna få en snabb översyn av bilderna och granska dessa. Här skall det gå att göra ett urval och gallra sådant som inte riktigt duger.

I de flesta fall så räcker det sedan med några filter och justeringar för att hantera exempelvis nyans och mättnad, ljus och kontraster, skärpa med mera. Ett program för att hantera detta med kamerans raw-bilder måste därför finnas.

För redigering och retuschering så behövs det även ett bildbehandlingsprogram. Det är inte alla bilder som behöver bearbetas på detta vis, men programmet måste finnas.

Allt detta bör dessutom vara någorlunda integrerat och fungera tillsammans.

Färger är viktiga så skärmen måste gå att kalibrera, vilket delvis är ett hårdvarubekymmer, men det måste finnas mjukvara som stödjer skärmkalibrering.

För att överleva så behöver man även kunna skicka räkningar och hantera ekonomi. Ett faktureringsprogram och liknande är därför också ett krav.

Så, var börjar vi?

Valfri distribution av Ubuntu eller något som är baserat på Ubuntu till att börja med! Jag använder Linux Mint för att det är snabbt och enkelt, men kanske inte lika snyggt som exempelvis Ubuntu Budgie eller standard Ubuntu (YouTube). Det är en fråga om personlig smak och allt övrigt kommer att fungera lika bra, även om en del program ser lite olika ut med olika stil på exempelvis fönster och knappar. Har du lite äldre hårdvara så kan du prova Xubuntu eller Linux Lite.

Kalibrera skärmen

Jag kan inte kalibrera min skärm eftersom jag inte har någon enhet för skärmkalibrering. Jag kan dock installera programmet som sköter kalibreringen.

Gå till https://displaycal.net/ och ladda ner programmet. Installera som vanligt. Det finns ingen PPA för detta program så det är en installation som motsvarar det som normalt görs på Windows eller Mac (DisplayCAL finns även för Windows och Mac).

Programmet stödjer mängder av kalibreringsutrustning och du kan själv titta på sidan för att se om just din utrustning stödjs. Jag har märkt att det går att använda fler utrustningar än vad som listas, så om din mätare inte listas på sidan så googla lite…

Jag har som sagt ingen egen utrustning, men enligt andra så fungerar programmet i många fall bättre än de mjukvaror som levereras med hårdvarorna. Företagen säljer dock ofta ”Pro” versioner av medlevererad mjukvara, men detta kostar förstås extra.

Att kalibrera en skärm är inte helt enkelt även om man har rätt hård- och mjukvara. Om du redan kalibrerar din skärm med ditt nuvarande system så bör DisplayCAL inte vara speciellt överraskande komplicerat.

Ladda ner bilder

De flesta kameror fungerar som externa diskenheter och det vore inte speciellt svårt att bara kopiera filerna till en ny mapp på datorn. Ett program som Rapid Photo Downloader kan däremot göra så mycket mera på samma gång.

Programmet finns i programbiblioteket även om det inte säkert är den absolut senaste versionen. (https://www.damonlynch.net/rapid/index.html)

Jag har ställt in min dator på att känna igen när ett media med bilder matas in, vilket automatiskt startar Rapid Photo Downloader.

Programmet läser in tumnaglar för alla bilder och det går att filtrera på tidpunkter om media innehåller bilder från flera olika tidpunkter. Det går att skapa anpassade inställningar för vilka sökvägar som skall skapas när bilder och filmer laddas ner, och det finns en separat flik med dialogfönster där man kan skapa regler för hur filer skall döpas om när man laddar ner dem.

När allt är klart så ser man till att de bilder man vill ladda ner är markerade och sedan klickar man bara på ”Hämta bilder”.

Det går att göra ännu flera inställningar och exempelvis ställa in programmet att ladda ner alla bilder på kortet automatiskt med de gjorda inställningarna, avmontera kortet och avsluta programmet.

Ljusbordet

För att hantera bilder översiktligt, granska bilderna i detalj och applicera mängder av filter och liknande, så används programmet Darktable. Även detta finns i programbiblioteken.

På sidan https://www.darktable.org/ så finns mängder av information och länkar om programmet. Här finns även nedladdningsfiler för Windows och Mac om du vill prova programmet innan du tar steget till Linux. Det finns även länkar till dokumentation och några äldre videofilmer från YouTube (https://youtu.be/1IiwfHY0ls0).

Jag använder inte vare sig Lightroom eller Aperture (eller vad de nu heter) så jag kan inte uttala mig om likheter eller skillnader mellan programmen.

I Darktable kan jag öppna katalogen med hämtade bilder och snabbt få en överblick av dessa. Raw filer visas lika enkelt som jpg. Det går att ge bilder ”stjärnor” och färgkoder om man vill jobba på det viset. Annars får man all exif information om bilderna direkt när man hovrar över dem och det går att ”batch” bearbeta bilder med diverse funktioner.

Vill man titta närmare på en bild och göra justeringar i dem så kan man hoppa in i mörkrumsläget. Detta görs genom dubbelklick på en bild eller genom att välja ”mörkrum”.

Det går att lägga på mängder av filter och funktioner (icke destruktivt) och det finns även möjlighet att lägga till externa moduler om det behövs. Att justera kurvor, skärpa, beskärningar och liknande är väldigt enkelt.

Jobbar du i studio så kan det vara intressant att veta att det går att använda tjudring (tethering) med en digitalkamera. När kameran är ansluten så kommer den senast tagna bilden automatiskt öppnas och visas i Darktable. Om du då har en större högupplöst skärm på plats så är det väldigt smidigt att direkt granska resultatet utan att behöva föra över bilderna till datorn först. Det är också mycket enklare att bedöma bildkvalitén på en stor skärm än i den lilla displayen på kameran. Min Canon ansluts direkt automatiskt när jag väljer Tjudring (under ”annat” uppe till höger).

Bildredigering

Ibland räcker det inte att använda kurvor och filter. Man kanske vill kombinera bilder, frilägga en bakgrund eller på annat sätt manipulera bilderna.

För redigeringen använder jag Gimp, som dessutom fungerar integrerat med Darktable för att hantera raw bilder. När jag väljer att öppna en raw-bild med Gimp så kommer bilden att öppnas med Darktable. Har jag då redan gjort justeringar av bilden i Darktable tidigare så appliceras dessa automatiskt. Jag har däremot inte hittat ett sätt att öppna bilden från Darktable utan att först gå via Gimp eller filhanteraren.

När justeringar är klara så behöver man bara stänga Darktable för att bilden skall importeras i Gimp.

En trevlig nyhet med Gimp 2.10 är att den inlästa raw-bilden konverteras till 32-bitars färg, vilket i praktiken gör det möjligt att redigera i nära raw-kvalité utan konverteringar.

Gimp är inte fullt ut en ersättare för Photoshop, men det klarar av i princip allt jag behöver. Det jag fortfarande saknar är ickedestruktiva justeringslager, men det är på gång och skall enligt plan komma i version 3.2 av Gimp.

Jag går inte in på mängder av detaljer här och nu för Gimp, men det går att hantera mängder av lager och lagermasker. Det går även att lägga till mängder av filter, men dessa är som sagt ”destruktiva” så man skapar snabbt väldigt många kopior på lager som man experimenterar med. Det går även att ”laga” fel i bilder, ta bort föremål, förvränga perspektiv eller helt modellera om former i bilderna.

Bilder sparas i ett eget xml-format men går att exportera till mängder av andra format med varierande kvalitetsinställningar.

Fakturera

Oavsett om man har perfekta mjukvaror för att hantera bilder så behöver man även stöd för att fylla skafferiet.

Då kan man behöva något för att hantera jobb och fakturor till kunder. Det program som rekommenderats mig är ”Invoice Ninja”. Det är ett webbaserat program som inte är helt gratis, men är fritt att börja med. Hur väl det fungerar med Svenska behov och byråkratiska krav vet jag dock inte.

Här går det att göra betydligt mycket mer än att bara skicka fakturor. Det går att bygga upp en databas med klienter, skapa offerter och förslag, hantera uppdrag/uppgifter, följa upp avsatt tid för att kunna fakturera kostnader, skapa rapporter, med mera.

Om man håller sig till max 100 klienter så är det gratis att använda programmet, men om man inte vill vara begränsad av detta och även få bort vattenstämplar från fakturor så kostar det från $80 om året.

Efter att ha kontrollerat det här tipset så sökte jag lite efter motsvarande svenska lösningar och hittade då Bokio. Det är en gratistjänst där man kan välja till support för 100 kr/mån.

Det verkar gå att göra i princip samma saker i båda programmen, och det kostar inget att prova. Då båda programmen är webbappar så går det även att hantera dessa i mobilen, vilket kan vara praktiskt om man reser mycket.

Sedan känner jag flera som driver hela företagets administration via ett kalkylark, vilket inte behöver vara Microsoft Excel…

Avslutning

Så, går det då att använda Linux om man är fotograf?

Ja det är klart att det går! Men det är sällan så enkelt. Som jag nämnde i början så blir man lätt invand på vissa mjukvaror och operativsystem och då tar det emot att ändra på något. Tänk själv om du som Canon användare skulle byta till Nikon…

Det kan även finnas fler aspekter än vad jag tagit upp här som påverkar om det går att byta från Windows eller Mac till Linux.

Det jag däremot vill visa med denna artikel, och det gäller inte enbart fotografi, är att man inte är begränsad av vad som är möjligt med en Windows eller Mac dator längre.

Om man av någon anledning är missnöjd med det system som man för tillfället använder så är det sämsta man kan göra att bita ihop tänderna och köra på.

Börja med att fundera på vad du behöver kunna göra, och begränsa dig då inte till en specifik mjukvara. Sök därefter efter alternativ. Det kan vara andra mjukvaror till ditt befintliga operativsystem, eller Open Source för Linux. Mycket Open Source finns dessutom till såväl Windows som Mac. Kolla tester på YouTube, ta reda på hur andra gör, och bilda dig en uppfattning.

Börja testa själv. Om du har en sekundär dator så börja med den, eller möjligen i en virtuell dator med VirtualBox. Var också beredd på att ett byte till Linux kommer att innebära en omställning som kan vara mer eller mindre resurskrävande. Planera därför tillfället när du ”byter” så att det påverkar ditt arbete så lite som möjligt.

När man använder Linux så får man en annan syn på saker och ting, det går inte att komma ifrån. Jag känner mig inte längre begränsad av mina datorer, de erbjuder enbart möjligheter. Det känns naturligt att inte betala för programvara, utan man bidrar tillbaka till gemenskapen på andra sätt. Ibland är det dock lämpligt att stödja en del projekt ekonomiskt så att det kan leva vidare. Såväl Open Sorce projekt som kommersiella program kan ”dö” av olika skäl. Om det är ett kommersiellt företag bakom så kan ingen utan vidare driva projektet vidare, men med Open Source så krävs det bara att en ny grupp intresserade ”adopterar” koden och jobbar vidare. Jag litar mer på Open Source än kommersiella program såväl när det gäller tillgänglighet, inte minst regelbundna uppdateringar, som säkerhetsaspekter.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Jag satt och kikade på ”kartogram” i en bok, där man förvränger formen på geometrier för att representera exempelvis befolkningstäthet. Att gå hela vägen med detta är lite väl överkurs för mig, men det borde gå att använda geometrigeneratorn för att skapa geometrier som representerar såväl positioner som värden i attribut.

Kartogram på Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Cartogram

När jag testar använder jag Sveriges kommuner som exempel. Då jag inte har något bra lager med exempelvis befolkning så använder jag ytan ($area), men det går att använda vilken datakälla som helst.

Det första blir att definiera ett nytt centrum för varje polygon.

Det kan göras med centroid() eller pole_of_inaccessability().

Det är marginell skillnad på dessa i det här fallet och centroid är lite enklare att använda så jag väljer den.

Jag skulle kunna använda ”buffer” för att skapa en cirkel där ”värdet” används för radien, men jag vill använda mer komplexa former längre fram så jag börjar med att testa make_circle().

När jag kör med $area som variabel för cirkelradien (make_circle(centroid($geometry),$area/10000000)) så blir det uppenbart att jag har lite för stora variationer i mitt värde. Jag skalar i stället om värdet exponentiellt och leker lite med variablerna för att hitta något som ser ok ut.

make_circle( centroid($geometry), scale_exp($area/200000000,0,105,5000,40000,1)
)

Nästa test blir att skapa fyrkanter i stället för cirklar. Dessa måste byggas upp punkt för punkt till en linje, som i sin tur blir en polygon. Med värdet för radie ovan kan detta göras med en skapligt enkel funktion i uttrycksbyggaren.

with_variable( 'r', scale_exp($area/200000000,0,105,5000,40000,1), make_polygon( make_line( make_point(x($geometry)-@r,y($geometry)-@r), make_point(x($geometry)+@r,y($geometry)-@r), make_point(x($geometry)+@r,y($geometry)+@r), make_point(x($geometry)-@r,y($geometry)+@r) ) )
)

Kvadratens fyra punkter skapas med utgångspunkt i centroidens x och y. För varje punkt ändras sedan x och y på olika sätt med det definierade värdet för @r.

Funktionen with_variable() är nog en av mina nya favoriter i uttrycksbyggaren.

Om jag inte är nöjd med resultatet så behöver jag inte ändra inställningarna för varje skapad punkt i fyrkanten, utan det räcker att ändra det beräknade värdet för variabeln.

Har jag nu ett fältvärde jag vill använda som bas för storleken på mina kvadrater så kan jag använda samma geometrigenerator och bara ändra definitionen av variabeln. Det skulle kunna vara ”BEFOLKNING”, ”Invånare_per_km2” eller vad som helst egentligen. Så länge resultatet blir ett lagom stort längdmått för halva kvadratens sida.

Om man plockar fram ett rutat papper och funderar lite så kan man säkert bygga upp mer komplicerade geometrier än såhär också. Varför inte en stjärna, hexagon, diamant…

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Med tanke på det fruktansvärda som drabbade Indonesien nyligen så har jag lämnat dagens inlägg lite öppet i väntan på att ESA och Copernicus skulle släppa nya bilder från Sentinel 2 över det drabbade området.

Precis nyss så gjorde man just det…

Bilder kan hämtas direkt från https://scihub.copernicus.eu/ där man skapar ett konto och loggar in för att söka efter och ladda ner bilder när de blir tillgängliga.

Jag har redan hämtat en bild från en dryg vecka sedan och i denna ser man hur Palu på ön Sulawesi normalt ser ut från rymden.

(Klicka på bilden för full upplösning)

När jag nu hämtar och lägger på bilden från idag så kanske man inte ser några direkta skillnader, men titta noga!

Nästan samtliga bryggor är borta! Längs kusten finns det ett band på upp till några hundra meter som består av helt förstörd infrastruktur.

Detta är dessutom bara ett av de mer tätbefolkade områdena som drabbats.

Kustnära områden, speciellt i bukter av den typ där Palu ligger har påverkats rejält, vilket tydligt framgår om man exempelvis följer kustlinjen före (vänster) och efter (höger).

Om jag försöker följa synlig påverkan på ett annat ställe så blir förstörelsen desto mer uppenbar.

Jag vill även vara tydlig med att bilderna jag har efter jordbävning och tsunami är från idag. Det är flera dagar efter själva händelsen, vilket kan påverka det synliga resultatet. Upplösningen i bilderna är dessutom ganska låg, så det är bara påtagliga förändringar som framgår. Allt under 10 meter framgår inte säkert.

Det går att göra beräknade jämförelser mellan före och efter med olika spektralband, men det bör göras av de som är vana vid denna typ av analyser. Jag tar endast band 8 (nära IR) som normalt är väldigt bra på att visa förekomst av vatten. Före minus efter bör då ge ljusare fält där det nu är mer vatten och mörkare där det är mindre.

Detta antagande verkar stämma ungefär, men jag trycker åter igen på att det är väldigt svårt att dra några slutsatser från rymden. Det är ungefär som att leta efter borttappade strumpor genom ett sugrör.

Det som däremot är väldigt bra med bilder av denna typ är att det är förhållandevis enkelt att identifiera stor förödelse över stora områden. Från marken kan det vara väldigt svårt att ta sig fram överallt, men med bilder av denna typ så kan man i alla fall identifiera om det är något område som bör prioriteras. Jag har endast tittat närmare på området närmast Palu och kan därför inte uttala mig om det är här det är värst, eller om det finns betydligt värre drabbade områden.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

För några år sedan (2015) skrev jag om en teknik med ”belysta” konturer som benämndes ”Tanakakonturer” (länk). När jag nu åter stötte på begreppet och granskade metoden från tidigare, så slog det mig. Mycket av det som krävdes då, går nu att göra direkt med stilsättning i QGIS.

Det finns en sak som jag inte lyckats lösa (ännu), och det är delningen av linjer i segment i stilsättningen. Detta får jag tills vidare göra separat med ett processverktyg.

För att testa i ett mindre område så duger detta gott. Inga nya data behöver skapas för att bygga stilen och skapa stilfilen.

Det som skall göras är att skapa en datadefinierad åsidosättning för linjesegmentens färg, baserat på linjernas riktning.

with_variable( 'az', 360 * azimuth( point_n($geometry, 1), point_n($geometry, 2) ) / (2 * pi()), color_hsl(0,0, scale_linear( abs( if( @az<45, @az+315, @az-45 )-180 ), 0,180,0,100) )
)

Här inleder jag med att skapa en ”lokal” variabel kallad ‘az’ som beräknas genom funktionen azimuth(). Denna funktion tar två punkter som ingångsvärde och beräknar riktningen från den första till den andra punkten. Funktionen point_n() används för att hämta linjens första och andra punkt till detta. Resultatet av azimuth() är ett värde i radianer så detta görs även om till grader.

Variabeln anropas sedan med @az i funktionen color_hsl(). Denna funktion skapar ett färgvärde baserat på nyans, mättnad och luminans. Genom att sätta nyans och mättnad till 0, så kommer luminansvärdet att styra vart på en gråskala färgen hamnar.

Det går inte att använda azimuth värdet direkt då detta är ett värde mellan 0 och 360, så detta värde skalas om med funktionen scale_linear(). Då vägen från ”solsidan” till ”skuggsidan” kan ta vägen till vänster eller till höger med samma typ av övergång, så görs även riktningarna om om från 0 till 360 till från -180 till 180. Absolutbeloppet på detta värde gör att riktningarna hanteras likadant oavsett om de tar vägen till vänster eller höger.

I mitt resultat vill jag att solen skall falla in från uppe till vänster. Därför behöver jag kompensera för detta med lite matte baserat på ett 360 graders varv och vinkeln 45 grader (reduceringen till 180 grader är ännu ej gjord).

Omskalningen från 0-180 med scale_linear() görs till 0-100 då luminansvärde endast kan ha ett värde i det omfånget.

Linjernas tjocklek får anpassas till hur täta de är i kartan och det mjukar upp intrycket om man väljer ”rund” som ändstil på linjesegmenten.

Men vänta lite! Det där ser inte riktigt rätt ut…

Nej, det stämmer. För testerna använde jag lantmäteriets höjdkurvor från terrängkartan, men dessa är inte ritade konsekvent i samma riktning. Några linjer är ritade i ”moturs” när majoriteten är ritade ”medurs” (eller tvärt om, men ni förstår problemet). Det blir därför omöjligt för QGIS att veta om linjen beskriver en höjd eller en grop.

Om jag däremot skapar mina egna höjdkurvor från höjddata i rasterformat så kommer resultatet att se bättre ut.

”Bättre” i just det här fallet är lite relativt då jag använder öppna höjddata med 50m upplösning, så mina genererade kurvor blir inte lika bra som de från Lantmäteriet. Det är däremot bättre avseende vilka segment som ligger på solsida, respektive skuggsida.

Beroende på vad man använder för blandningsläge så kan man sedan uppnå olika effekter med dessa linjer.

Utveckling

Det som återstår är att få till segmenterade höjdkurvor på ett smidigare sätt än att behöva generera dessa i flera steg. Har man linjerna så kan man på sikt använda geometrigeneratorn och ”iterera” över alla brytpunkter i en linje (kommer eventuellt i 3.4). Sedan är jag inte säker på att det kommer att behövas på längre sikt, då det finns stöd för att stilsätta oklippta linjer oregelbundet baserat på m-värden. Kan man generera dessa m-värden med geometrigeneratorn så behövs det kanske ingen klippning. Det vore hur som helst trevligt att kunna tillämpa ”Tanaka” stilen på valfritt linjelager.

Att generera höjdkurvor från raster är också ett steg som skulle kunna automatiseras. Man kan tänka sig ett ST_ContourFromRaster() kommando eller liknande, men något sådant känner jag inte till för närvarande.

Om ett liknande kommando kan skickas till PostGIS, så kan man eventuellt tänka sig att även azimuth kan beräknas av PostGIS. Då skulle väldigt mycket kunna avlastas från QGIS och lagerdefinitionen med stil kunna tillämpas direkt på ett rasterdataset.

Nåja. Det var kul att åter testa Tanakastilen i QGIS och jag var lika förvirrad den här gången som sist när jag försökte reda ut matten i huvudet för det här med vänster- och högervarv. Det är i slutändan inte speciellt stor skillnad mot tidigare metod, annat än att nu finns det stöd för azimuth() direkt i uttrycksbyggaren. Det innebär i praktiken några färre processteg, men det blir lite fler beräkningar i realtid. Skall man skapa en karta/bild för användning i ett annat sammanhang så kan den här metoden vara att föredra, men om det handlar om att bygga ett lager för en webbtjänst, så är det nog bättre att göra så många beräkningar som möjligt i förväg.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Sedan förra veckan är QGIS i ”fryst läge” inför nästa release. Nästa release är dessutom lite extra intressant då version 3.4 av QGIS kommer att bli nästa LTR, någon gång i Februari nästa år.

Redan nu går det dock att testa masterversionen, eller version 3.3. Nya funktioner kommer inte att läggas till längre, utan fokus ligger på att fixa buggar och eventuella problem med de funktioner som redan lagts till.

Det kan finnas funktioner i programmet som inte fungerar som det är tänkt ännu men det arbetas på det.

En nyhet är möjligheten att lägga till 3D vyer i layouter. Dessa är inte interaktiva på samma sätt som vanliga kartor, men kan uppdateras avseende innehåll och kameraposition från de 3D fönster som används. Här syns även ett översättningsproblem. ”Heading” har översatts med ”Rubrik”, när det i det här läget borde varit ”Riktning”.

Det finns en hel del nytt och spännande redan i Master, medan annat som presenterats ganska nyligen inte riktigt är klart ännu. Vi får väl se om ”in place processing” eller ”openCL stöd” kommer med i 3.4. Det verkar som att det kommer att bli enklare att lägga till rasterdata till GeoPackage i alla fall, även om det inte slagit igenom i Master när jag skriver detta. Det var ju trots allt en ”Freaking Last Minute Pre Freeze Merge Candidate!”.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Om man vill skydda digital information från obehöriga så kan ett sätt vara att kryptera den. Många operativsystem har sina unika sätt att kryptera volymer och filer, men det finns ett sätt som är Open Source och som fungerar på Windows, MacOS och Linux.

VeraCrypt är en ”fork” från numera nedlagda TrueCrypt, där många av de brister som påpekats i TrueCrypt har åtgärdats.

VeraCrypt kan kryptera hela partitioner, ungefär som BitLocker i Windows, men kräver inte att det finns ett TPM chip på moderkortet. Dessutom kan VeraCrypt skapa krypterade virtuella volymer som i praktiken hanteras som filer. Dessa kan flyttas och kopieras som vanliga filer och bäras med på USB enheter.

VeraCrypt stödjer flera olika algoritmer för kryptering (AES, Serpent, Twofish, Camellia, and Kuznyechik), där några togs bort efter den omfattande säkerhetsgranskningen som genomfördes 2016. Dessa algoritmer kan kombineras vilket skapar ett tiotal möjliga kombinationer.

Krypton är komplext, så jag nöjer mig med att konstatera att VeraCrypt är ett av de säkraste sätten att skydda information på ett enkelt sätt, oavsett operativsystem.

För att skapa en ”fil” som kan monteras som en krypterad volym så behöver man bara klicka på ”Create Volume”.

Här kan man välja att skapa en krypterad partition, men standard är en virtuell volym.

Varje krypterad volym reserverar ett bestämt utrymme. I det utrymme som är ”ledigt” går det att skapa ytterligare en krypterad volym som då blir ”dold”. Detta kan ytterligare skapa ett skydd för extra känsliga data, om man tror att man kan tvingas avslöja den första kryptonyckeln. Det skall vara i princip omöjligt att se om det finns en dold volym, men det är ingen garanti. Jag går vidare med den vanliga volymen.

Peka ut en plats och ange ett filnamn för den volym som skall skapas. Var noga med att ange ett filnamn som inte redan finns om du vill skapa en ny volym.

I nästa steg väljer man en, eller flera, krypteringsalgoritmer. Förvalet är AES, vilket ofta är fullt tillräckligt. Algoritmen behöver en nyckel som skapas med en annan algoritm baserad på en nyckel. SHA är framtaget av NSA och är godkänt för upp till Top Secret, men somliga är lite misstänksamma mot just NSA, och då finns andra alternativ också.

Den storlek på volymen som väljs skapar ett utrymme där den angivna storleken reserveras. Det kommer inte att synas hur mycket data som lagras i en volym då ledigt utrymme fylls med slumpmässiga ettor och nollor.

Det finns flera sätt att skapa den ”nyckel” som används för att låsa upp volymen. Det bästa är en lång och helt slumpmässig textsträng med stora och små bokstäver, siffror och specialtecken. Om man vill så kan man i stället använda en godtycklig fil som nyckel, vilket använder de första 1024 bitarna i filen som nyckel. Du kan exempelvis använda din favoritsång i en mp3 fil som nyckel.

Om du valt flera krypteringsalgoritmer, eller att skapa en dold volym så kommer du att behöva ange flera nycklar.

Beroende på var man tänker sig att volymen skall användas så kan man välja olika typer av filsystem. Är det främst vanliga dokument eller enklare filer så duger säkert FAT, vilket fungerar på de flesta operativsystemen.

Oavsett vad man tror så är datorer inte speciellt slumpmässiga. För att introducera slumpen även i krypteringen av volymen så använder man musrörelser. Genom att ”vifta” med markören i fönstret så genereras en slumpmässig bas att formatera volymen med.

För att montera den krypterade volymen och göra det möjligt att läsa och skriva data till den så pekar man ut den i VeraCrypt programmet och klickar på ”Mount”.

Då får man ange den nyckel som användes när volymen skapades och eventuellt också ett administratörslösenord om det normalt krävs för att montera volymer.

Den upplåsta volymen hanteras som alla andra partitioner i operativsystemet och i många fall så dyker den nya volymen upp automatiskt. Nu kan man spara filer i volymen och jobba med dessa precis som vanligt.

Och självklart kan man lagra och hantera geodata på den krypterade volymen precis som vilken ansluten volym som helst.

När man är klar och vill ”låsa” volymen så är det bara att avmontera volymen. Här skulle jag nog vara lite noggrann med avmonteringen och inte bara ”slita ut” ett USB minne med en krypterad volym exempelvis. Tryck bara på ”Dismount” i VeraCrypt.

Vill man bära med sig data på en USB-disk så är det bara att kopiera den krypterade volymens fil till disken. Ett annat sätt är att skapa en USB disk med två partitioner där man exempelvis har en ”öppen” partition där man kan spara installationsfiler för VeraCrypt för olika operativsystem, instruktioner med mera. Sedan kan man använda VeraCrypt för att kryptera hela den andra partitionen och därmed har man ett komplett krypteringssystem som är säkert att skydda känslig information med utan att vara allt för bekymrad över om det skall gå att komma åt informationen när man kommer fram.

Avslutning

Hur säkert är det då att använda VeraCrypt? Det är enligt många i alla fall betydligt säkrare än Microsofts BitLocker. Oavsett om man litar på NSA eller andra källor till de krypteringsalgoritmer som används eller ej, så är det mycket säkrare att kryptera, än att inte göra det, oavsett metod.

Behöver vi verkligen kryptera? Ja det är upp till var och en. Men ta och tänk efter vilken information du lagrar på din dator, i ditt nätverk eller ännu värre i molnet… Vad skulle det betyda om du blir av med datorn, eller om nätverket/molnet blir ”hackat”. Hur sannolikt är det att andra kan komma åt informationen? Vilka konsekvenser kan det få?

VeraCrypt är inte en bra lösning om du bara skall skicka enstaka filer till någon annan, även om det går. Då finns det andra lösningar som är bättre, exempelvis GPG eller till och med 7-zip.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg