För ett litet tag sedan så släpptes Gimp 2.10, vilket kan tyckas vara på tiden. Det är nästan sex år sedan den förra större uppgraderingen, men den bleknar lite jämfört vad man infört och framför allt bäddat för i och med 2.10.
För det första Gimp är Open Source och kan laddas hem till alla större operativsystem från https://www.gimp.org/. Om du har en äldre Linuxversion baserad på exempelvis Ubuntu 16.04 så får du antingen uppgradera (vilket du ändå bör göra) till 18.04 eller välja att installera med flat-pack.
Många har hävdat att Gimp är ”Photoshop för Linux”, men ser man till all funktionalitet så har Gimp varit ganska långt ifrån Photoshop, åtminstone för fotografer eller lite mer ”seriösa” grafiker. Missförstå mig inte, Gimp kan komma väldigt nära ett likadant slutresultat som Photoshop, och det är främst arbetsmetoder och vana som gör att många väljer Photoshop i stället. Men riktigt i närheten av Photoshop har man inte varit.
Som standard har man gett Gimp 2.10 ett mörkt tema med nya ikoner. Det finns ytterligare teman och ikoner att välja mellan och om man trivs med ett traditionellt utseende så går det att komma ganska nära det också. En annan nyhet är att man kan göra ikonerna större. Ett av syftena med förändringarna i gränssnittet är att man vill tona ner gränssnittet och göra det enklare att fokusera på bilderna.
Jag har bara skrapat på ytan när jag skriver detta, men det första intrycket påminner om det första intrycket med QGIS 3.0. ”Oj, vad snabbt det går!” En av förklaringarna är att nu är Gimp multitrådat och kan använda flera CPU kärnor. Dessutom kan man aktivera OpenCL (om man har en dator som stödjer det) för att göra vissa bearbetningar ännu snabbare med hjälp av grafikkortets GPU.
Något jag tycker är riktigt bra är att man integrerat arbetsflödet med raw-bilder genom programmet Darktable (installeras separat). När man numera försöker öppna en raw-bild så öppnas bilden först i Darktable. När man gjort sina justeringar där så öppnas bilden som 32-bitars xcf-fil, vilket i allt väsentligt är samma sak som en raw-fil. Man kan således fortsätta att redigera bilden i Gimp i det närmaste förlustfritt.
Det går nu också att lägga till lagermasker på lagergrupper, vilket i praktiken innebär att man kan ha lagermask på lagermask, vilket är väldigt användbart.
Något som fortfarande inte finns i Gimp är ”justeringslager”. Om jag vill skapa ett skugglager så måste jag fortfarande skapa ett rasterlager med skuggan och fortsätta därifrån. Vill jag ändra skugginställningarna så får jag göra om lagret. I Photoshop kan jag lägga till justeringslager och hela tiden gå tillbaka till inställningarna för lagret och ändra dessa. Allt är dock inte nattsvart på den fronten med Gimp.
En av de stora förändringarna med Gimp 2.10 är implementeringen av GEGL (GEneric Graphic Library). GEGL är främst byggt för att kunna hantera bilder med större bitdjup än 8-bitar, därav möjligheten att hantera bilder med 32-bitar. Men GEGL bäddar också för just justeringslager i Gimp. Målsättningen är att justeringslager skall införas i och med Gimp 3.2, när nu den kommer. Vi kan ju i alla fall hoppas att det inte dröjer sex år till.
Open Source program verkar ta rejäla kliv framåt under 2018. QGIS 3.0 är en otrolig förbättring, Gimp 2.10 lika så. Båda programmen antyder dessutom om mycket mera i framtiden. Under 2018 kan vi också möjligen se en ny version av Blender (3D modellering), medan Inkscape 0.93 troligen dröjer något längre. VLC mediaspelare släpptes i version 3.0 för inte så länge sedan, vilket är en fantastisk programvara. Libre Office kom i version 6.0 vilket också var ett stort steg framåt.
Det känns som det var länge sedan man behövde tvivla på att man kan uträtta i stort sett allt man behöver med Open Source. När sedan fler och fler användare av Open Source tar ansvar för mjukvaran de använder och stöttar utvecklingen i den utsträckning de kan så ser även framtiden ljus ut.
Jag vill slutligen passa på att berömma användargruppen QGIS Sverige i beslutet att öka sponsornivån till GULD. Även den Danska användargruppen har fattat ett liknande beslut, vilket gör att det snart finns minst tre nationella användargrupper på guldnivå (Schweiz, Sverige och Danmark). Detta kan säkert vara inspiration till flera att öka sitt engagemang. Vill du själv, eller din organisation stötta exempelvis QGIS, så kan du göra det genom att gå med i QGIS Sverige, tillsammans med så många andra, då går en stor del av medlemsavgiften direkt till QGIS eller som finansiering av diverse projekt.